Tristess...

Tristess upplevs vid avsaknad av stimulans.

Tristess är inte i sig ett mentalt tillstånd, men kan orsakas av speciella mentala tillstånd. Tristess kan vara en synonym för uttråkad eller liknande. Synonymer till tristess är bland annat tråkighet och betyder något som är onödigt och upprepning som inte leder till något.

Ja så känner jag just nu...

Jag gillar inte negativa miljöer, eller när det står still. När jag känner mig fast. Jag vill ha händelser, liv och rörelse. Jag vill ha kärlek, värme och närhet. Ja framför allt närhet på alla tänkbara sätt. Både vuxet och vanligt, kramar hålla om osv.

I mitt liv är det jätte viktigt. Jag tror att detta är jätte viktigt i allas liv. Vi är alla i olika lägen i livet. I mitt liv har jag så många år känt mig ensam. Jag letar efter något jag inte kan sätt ord på. ELLER jag kan sätta ord på det men det är fler ljusår här ifrån så jag har aldrig våga tänka det ens i närheten så högt jag kanske borde. Dom stakars gånger jag nämnt det i förbifarten har svaret alltid varit detsamma från omgivningen. Det är bara drömmar. Sen bakom ryggen har man alltid sagt, hon kommer aldrig dit. Det är bara prat...

Till och från vaknar min tristess upp precis som ett troll i en urgammal saga..

Ja så känns det i en urgammal saga där medeltiden gör sig påmind i all dess prakt. Jag tittar just nu på Got - Game of Thrones. Första 3 säsongerna titta jag på med glädje och en nyfikenhet som heter duga.

Men sen hände något. Jag kom på mig själv med att sitta och tänka, Tänk om jag fick vara där och leva där. Efter ett tag insåg jag att min tristess kommit smygande underifrån.

Ja det har varit en jätte jobbig tid sista veckorna. Utredning ang barnen. Min man och jag är inte så ofta överens och jag gillar tjejer. Vilket måste va super svårt för honom efter 14 år tillsammans och 12 som gifta. Speciellt när jag nu längre inte döljer det och är den jag är öppet...

Jag köper allt det. Men jag köper inte en massa saker och jag känner mig fast. Jag känner att jag som alltid i livet alltid är den som SKALL vara stark. Jag är inte alltid den stronga som skall ta hand om allt, som skall komma när det passar. Jag är människa som vill ha närhet från alla i min omgivning. Jag är människa som också behöver pratas med utan att jag ber om det eller frågar. Jag är människa som behöver få höra fina ord. Ja det får jag men inte förens jag själv sagt det innan.

Jag är människa som ibland också vill släppa allt och inte känna mig ensam i att alltid vara den starkast. Ja, jag älskar att hjälpa men ibland vill jag bara få vara liten med all närhet det bär med sig. Inte när jag ber om det eller som nu påpekar det. Det har inte funnits i mitt liv. Ärligt det har aldrig funnits i mitt liv. För det har bara funnits när jag sagt till.

När den känslan knakar på dörren kommer tristessen. När den slår fult ut då gömmer jag mig några dagar. Men nu står jag i ett läge då jag inte kan gömma mig och hämta krafter till en omgång till. För jag har ingenstans att ta vägen, ingenstans att gömma mig. Ingenstans att känna trygghet. För jag har känslan av att det hem jag har är ett falskt hem.

Gå in till den du brukar gå till ekar det i mitt huvud. Ja det kan jag. Jag trivs där. Men det är inte mitt hem, det är inte min borg och det är inte någonstans jag kan gömma mig i. Det är ett ställe där jag är en stund i samspel med en kvinna jag tycker mycket om. Men där vi tycker om varann på olika sätt och vi ligger olika i livet. Hon har blivit min bästa vän. Jag älskar henne över allt annat.

Jag står i ett läge där jag inget annat önskar en att få vara en liten än som bara blir kramad. Jag står i ett läge där jag vet att jag MÅSTE bli så där stark igen som alla ser mig som. Jag står i ett läge där jag förväntas att göra det bra för dom runt om kring mig.

Men ingen ser eller så är det så att dom ser, men klarar inte av att vara så starka som jag brukar få vara så dom uppfattar inte att jag skriker, gråter osv inombords. Dom ser inte hur mycket jag gråter över mina barn, saknaden är enorm. Jag är som vanligt tyst, för jag vågar inte släppa ut. Tänk om allt då kollapsar.. Tänk om....

Det är säkert mitt eget fel...

I en del av låten Never Alone Always Alone med Takida här under. Finns många av dom känslor och meningar för att förklara vad jag känner när jag hamnar i min tristess..

"Never Alone Always Alone"

Hold on tight, be the strong one to melt the fight, make it all right

Hatred grows, leaving leads for us, yes it shows, can't find harmony

You won't heal, it's for real

Surely fall, never take friendship personal,

Go your own way and prove them wrong

It's in your hands now, hanging on to the hopeful words,

Plant a seed with a need

I am never alone, I'm failing to turn

I will never miss home, I want to get back again

I am never alone, my colors will burn,

Never alone, always alone

Länk till hela texten;

https://www.azlyrics.com/lyrics/takida/neveralonealwaysalone.html

Ja sa det är säkert mitt fel. Japp det är det garanterat, för jag har ingen aning om hur jag skall prata om detta eller utrycka mig och jag gör garanterat massor av fel. Så tills jag lär mig hur jag skall handskas med detta ordentligt så får jag fortsätta leta efter något jag inte vet om jag hittar!!!

Tills dess så kommer det att vara; "be the strong one to melt the fight, make it all right" utåt fast jag inåt känner mig liten, ensam och inte vet hur jag skall ta mig ut. Detta är en jobbig känsla och det spelar ingen roll längre

JAG MÅSTE VIDARE!!!! JAG MÅSTE TA NÄSTA STEG!!! FÖR DETTA GÅR INTE LÄNGRE!!! JAG LÄNGTAR EFTER NÅGOT DOM JAG HAR I MIN NÄRHET INTE KAN GE MIG!!!

...

Gillar

Kommentarer