Frustrerad, irriterad och jävligt bestämd. INGEN...

Jag slits mellan 3 världar. Min egen, min Pre-Exbo (min man som jag skall skilja mig ifrån men vi delar lägenhet.) och en världen jag håller på ta mig till. Att alltid ha en känsla av att inte vara välkommen samtidigt veta att man på något sätt är det. Att söka bekräftelse, att känna att man inte får det, men veta att det finns där fast ändå inte. Detta fick mig att tänka till. Svaret fanns där enklare än något annat. Jag såg det bara inte, när jag väl såg det vart jag ledsen. För det kändes omöjligt att nå till det svaret jag hitta.

Ta mig rätt nu när du läser detta som kommer. Den bekräftelse jag fått rockar bäst. Inget av det du nu läser är av otacksamhet. Allt som hänt är värt jätte mycket. Utan det skulle jag inget lärt mig. Kärleken i allt det har varit stor men som vänskap inget annat. Men det var inte min önskan för jag var så oärlig mot mig själv och mitt Pre-Exbo. Min önskan var någon helt annan.

Svaret är, den bekräftelsen jag sökte kom från fel håll. Den jag ville ha, den fick jag inte till 100%. Först ville jag bara försvinna och så var det ett bra tag. Sen vakna något i mig och jag sa stopp inte mer. Men insåg snabbt att det inte häller vart rätt. Nu står jag mest och fumlar i en verklighet där världarna sliter mig i mellan vet och vet inte.

Nu vill jag bara sjunka bort, aldrig velat funnits för jag ser inte framtiden så som jag alltid sätt den. Jag vet att min framtid är på väg, men vart är den på väg. Skall jag bara släppa visa saker och säja nej jag har aldrig tyckt om eller skall jag fortsätta i tron att en dag når jag till den slut destination jag vill ha. UPW var allt jag ville och trott. men det skapade också en massa nya frågor jag nu måste börja leta svar på. Frågor jag tyvärr inte kan söka svar på själv. Men jag är själv och den/dom jag behöver på denna resa är inte med mig. Så jag måste omformulera dessa frågor till mina ensamma frågor som jag kan hitta svar på helt själv.

Att få den bekräftelse jag så länge önskat behöver stiga åt sidan och nu behöver min styrka ligga i detta skall svaras på utav mig och detta skall byggas utav mig. Inte den dröm om saker/person/personer jag vill ha. Jag vet så vel att livet är för mig och inte med mig. Jag vet så väl att jag är den andra eller ingen. Så förblir det och det är bara släppa och bygga svar på det jag behöver för framtiden. Att komma på att den man levt med så många år inte är den kärlek man ville ha. Att man lurat sig själv så länge som jag gjort det är en oärlighet jag skäms för. Detta vart fel i min ärliga värld så jag vart bara tvungen att rätt till detta och vara ärlig. Svaren jag fick måste nu bygga framtiden i den verklighet som är. Vad jag än tycker och tänker om det.

Att bygga framtiden i en delad tillvaro där man inte är nöjd är svårt. Att alltid behöva tänka på är man ensam i dag eller är man två, med allt de det betyder det är en planerings fråga som inte är hållbar. Det har så länge jag kan komma ihåg skapat många svårigheter. Nu är jag där igen. Att veta att jag skall spela in film och podcast men det är just nu hela denna månad någon hemma 24/7 det skapar jätte konflikt i mig eftersom jag jobbar bäst i lugn och ro. Samtidigt tycker jag det är kul med sällskap. För då slipper jag känna mig ensam. Så länge vi håller sams.

Vi ligger på olika plan i våra liv och vi gillar inte varann på ett sätt som gör att det är hållbart. Så det ända jag kan komma på här är att göra det ändå. Få jobbet gjort och bygga framtiden trots att jag saknar den bekräftelse jag så mycket trånar efter. Att tro och göra det jag drömmer om, göra det just nu oavsett vad.

UPW var en vändning men var den den vändning jag behövde eller var den ett måste så vi kan gå vidare och jag kan släppa allt och börja om. Att ha känslor som inte är besvarade det är ett elände om jag skall vara ärlig. Så jag tror det UPW försöker säja mig är att släppa. Gå vidare utan att se tillbaka och göra det jag tror på även fast jag känner att ensamheten är större än någonsin. För vem vet på andra sidan kanske det finns något jag kan se fram emot och våga tro på igen. Någon det får vara för jag är evigt trött på att ha känslor för någon jag ändå inte kan få. Så nu är det slut på det och nu är det dags att lyssna på frågorna och ge dom svar med en start av ensam.

Men två tack i dessa dubbla känslor av bekräftelse. Tack min Pre-Exbo för att du fortsätter tro på mig att jag klarar denna väg till ekonomisk "independens" och ett lyckligt liv. Tack även till den jag inte skall tänka på. Du vet varför.

Ingen skall ta ifrån mig vägen framåt. Så enkelt är det. INGEN. Det är slut på allt kämpande för nu skall jag göra det med glädje och beslutsamhet.

Kram /ZitaZoo

Gillar

Kommentarer