Det sliter en önskan i mig, en önskan att få. Skall jag fajtas eller gå?

Det sliter en önskan i mig, en önskan som blir starkare för varje natt som går förbi. En längtan efter närhet, värme och gränslös... Men hur gör man verklighet av något man inte är ensam i? Hur gör man verklighet av något man inte rår på? Bara tanken på att ta ett steg till i en värld där man inte tror på dom ord man en gång hörde. Orden som kom självmant för att skydda inte bara en sak utan flera. Ja jag lova mig själv att inte... Men att inte säja är lika med sluta leva i min värld.

Det sliter en längtan så stark att världen snart rämnar. Vad skall jag göra för att du skall förstå. Livet är nu i mitten, livet är nu inte längre något man bara kan ta förgivet. Längtan och lugn och ro med glädje och bara få vara är så stark att det som nu är, inte går att leva kvar i. Min längtan tar över mer och mer för var dygn som går.

Det river en längtan i mig som inte går bort, en förståelse som blir starkare för var dag. Tårar som inte vill gå iväg, tårar av glädje, tårar i sorg. Det sliter en önskan i mig, en önskan som sliter så hårt att drömmen blir så stark att du om du bara blundar kan känna och förstå.

Livet har en ny sida, en ny bok jag måste bygga upp. En bok jag vet hur jag vill att den skall sluta. Skall jag ta eller bara lämna där hän och bara gå. Aldrig mer vända om och inte se den önskan, längtan jag så starkt känner. Skall jag fajtas för att få, skall jag lägga in allt och se till att den önksan som jag så starkt känner blir en ny början till det slut jag önskar få?

Vad tycker du?

Tills vi ses nästa gång. Kram /Cia

Gillar

Kommentarer