Jag har jag, du har du. Så då behöver vi vara oss själva. Om vi känner att vi inte duger behöver vi göra ett avslut. Mitt kommer här. Jag dög inte så här är det slut på det. För jag är en människa och jag duger oavsett vad. Vill du vara feg, ja då är det upp till dig. Jag är inte feg och det är jag stolt över.

Jag har alltid klarat mig förr så jag klarar mig nu med. Så här och nu går jag vidare och blir jag igen.

Vår väg i livet är den vi själva bör tycka om. Den väg vi väljer att gå, åka eller följa med på. Det är inte ditt jobb att tycka om mig, det är mitt jobb!

Skulle det vara så att man ändå blir omtyckt då kanske det är så att man bör ta vara på det och lära av det.

Att inte sluta jobba för det man tror på är super viktigt. Jag kan inte sluta tänka på det så jag måste fortsätta jobba på det. Så enkelt är det.

Min dröm är lika viktig som din dröm. Gör du allt du kan för att nå din dröm? Tar du hjälpen som kommer till dig? eller stänger du den ute?

Glöm inte att det finns alltid +två sidor på allt som händer och sker. Om man skall skapa sig en uppfattning om saker, bör man då inte höra dessa olika versioner?

Jag kan tycka det. Min pappa fråga mig igår vems fel det var, jag svara bådas. För jag var inte ensam att se till att det blev som det blev. Men om jag inte förstår behöver jag få den andras sida på saker och ting. Om jag då inte får det så är kommunikationen ensidig och då kan jag inget göra.

Sjunga är det som får mig glad. Så jag sjunger. Nu är det restriktioner igen och jag är i risk grupp så jag håller mig inne. Ingen kul sak att sitta hemma hela tiden. Men ärligt jag har ingen lust att bli sjuk i corona.

Ensamheten som blir när man sitter hemma är jobbig helt klart. Men jag kan klara den med. Det är bara ta tag i dom bitarna man måste och sluta tycka synd om sig själv. Jag har aldrig förut tyckt synd om mig själv så varför börja nu. Tycker du synd oom dig själv?

Tillåter du dig själv att må bra, bli omtyckt och ge mer tilll både dig själv och andra?

Ärligt: if you don't love me now, you will never love me again....

Här och nu så hugger jag kedjan som aldrig fanns, en synvilla som i stället lärde mig mängder av saker. Dom tackar jag för. Nu skall jag göra det jag borde gjort för länge sedan.

Vad har du som du borde ta tag i men skjuter upp för att det är jobbigt?

Min kedja av vanor som jag måste ta i tu med är att sluta leta efter att bli omtyckt. För det jobbet måste jag göra själv. Tycka om mig själv så blir allt enklare...

En till sak till, är att igen slut hänga vid det sociala media jag tycker sämst om....
Vilket det är kommer jag längre fram skriva om, när jag känner att dom olika medierna får lite mer plats att pratas om här på bloggen.

Som alltid ni hittar mig mest på Instagram.... @ZitaZooMe

Dagar när grå stenen är närvarande. Dock måste jag lära mig att använda det offentliga rummet att skriva om såna dagar också. Det sista jag vill är att denna blogg skall låta gnällig. "MEN" med det sagt så är inte livet en dans på taggfria röda rosor. Livet består av alla dess delar och då måste man få skriva dessa delar i sin helhet.

Men hur skriver man negativa saker på ett sätt som inte är just gnälligt. Hur målar man en bild utan att den är helt svart. Hur berättar man att man blev besviken utan att ge en bild av tokigheter.

Detta håller jag nu på att lära mig. Så i denna blogg kommer du få en svart/vit bild av min senaste vecka. Ta det som du vill MEN kom i håg jag är inte mer än människa med känslor, precis som du...

Jag börjar med behov. Behovet att få finnas till, att bli trodd, att få ge, att människor faktiskt lyssnar och ser än som en person. Behovet att faktiskt ge människor en chans.

Detta är något vi alla behöver oavsett vad. Vad händer om vi inte får detta tillgodosett? Vad tror du?

Jag tror vi mår väldigt dåligt. Jag tror detta föder ensamhet, bitterhet och en massa svartsjuk tankar hos människor med så stor osäkerhet att dom inte vet vart dom skall ta vägen...

Jag tror att om vi skall förstå, inhämta kunskap, och kunna kommunicera måste vi få vårt behov av att känna oss behövda tillgodosett. Med det sagt så...

Så är det nog för oss alla. Mer eller mindre. Om det inte vore så skulle nog livet bli rätt tråkigt. Tänk så här. Om vi inte hade saker vi måste jobba med så skulle det bli jätte tråkigt.

Dock får det inte bli för mycket orättvisa för då blir det som det blev på det möte jag i torsdags var på. När inget av det jag innan skrev fanns. Behovet av en massa saker som inte på något sätt tillmötes gick.

Att man inte alltid tycker lika, den lever jag med. Men jag lever inte med att dom anklagar mig för saker som inte finns grund i. Jag lever inte med att man fortsätter förneka att man inte gör sitt jobb ordentligt, jag lever inte med att man sätter mina barn i händerna på ett ansvar som inte finns. jag lever inte med att man fortsätter att ta ifrån sig själv hela ansvaret av ett arbete där man borde arbeta för barns bästa.

Oförskämd, fräck, oblyg, skamlös, oanständig, skandalös, obillig, pepprad, oskälig står det i synonymboken för ordet hutlöst.

I mötet i torsdags så kan jag bara tolka det på ett sätt. Man kan i Sveriges kommuner och regioner inte göra fel. Därför lägger man hela ansvaret på oss medborgare, tex familjevårdens arbete och utförande är inte deras ansvar utan det ligger på föräldrar som har sina barn LVUsatta. Detta har retat upp mig så vida att jag bara finner en lösning på deras kommunikations problem.

Min advokat säjer ofta det som är felet är att man utreder själva i Socialtjänsten då det egentligen borde finnas en myndighet ovanför dem som gör utredningarna. (sorry vännen om jag inte utryckte mig helt ordagrant)

Min advokat har rätt. Men min erfarenhet säjer mig också att har kommunerna bestämt sig för att har vi något dom är rädda för, så gör dom som dom vill. I mitt fall -japp dom är rädda för min kunskap och mitt sätt att synas, höras och det sättet jag skriver på.

Jag har tidigare sagt att jag kommer på ett eller annat sätt bli straffad på. I torsdags blev jag "just detta" straffad för att jag gör det jag gör, syns hörs och finns.

KOM HÄR IHÅG MAN BEHÖVER INTE VARA MYNDIGHETSHATARE FÖR ATT TYCKA OCH TÄNKA. Vi har +-461 st myndigheter. Så det finns många att välja på. INGEN kan hata alla dessa. Inte jag i alla fall. Tänk om inte brankåren fanns jisses så läskigt om det börja brinna och inga snygga brandmän finns... (skratt) Förstår ni min poäng här....

MEN jag tar på mig många delar själv här. TEX är jag jätte besviken på mig själv då jag inte lyckades hålla min stora trutt tyst utan svarade på ett illa sätt tillbaka. FY ZitaZoo det var inte oki...

Men ibland måste man få försvara sig DOCK inte på det sättet jag gjorde, det var helt enkelt fel. Detta förlorade jag på. Det var det inte värt, tro mig.

SÅ MED DET SAGT...

En sista sak i allt detta.

Hur dom på ett sånt möte får en att känna skam, det är inte oki. Hur man kan ha det som jobb att få människor att känna så är inte oki!

Jag känner inte den tjejer, hur mycket ni än försökte. DOCK VAKNA jag ur min rädsla, så det tackar jag för.

NU sätter jag nästa 6 månader och gör det jag finner nödvändigt för att lösa mig ur det ansvaret Familjevården borde ta själva och inte ge andra.

...

Om, jag säjer bara om du visste hur vacker du är. Om, jag säjer bara om du visste hur mycket kunskap, du besitter. Om, jag säjer bara om du visste hur mycket du betyder för mig. Om, jag säjer bara om du förstod att jag inte kommer gå min väg då skulle du våga en hel drös med saker. Saker som skulle göra både dig själv och mig glada.

Men jag måste våga ta bort min ADHD och sakta ner. Jag måste våga ta ett steg i taget. Jag måste våga ta itu med mina egna rädslor. Men framför allt måste jag våga ta mott allt du ger mig. All vänskap, all värme, allt precis allt.

Så här får du baksidan, den jag aldrig för pratat om. Den jag själv är så rädd för. Du och alla som känner mig, verkligen känner mig vet att jag i herrans massa år är en av dom som blivit stalkad. Detta har fört med sig massa komplikationer i mitt liv. En av dessa är att dom flesta vänner jag haft har mystiskt tagit avstånd från mig.

Jag har som resultat av detta känt mig väldigt ensam. Det tog många år innan jag förstod och fick bevis på att det var verket av den som stalkade mig Till viss del fortfarande gör men inte i samma utsträckning + att jag lärt mig köra över och inte bry mig nu mer. Men också att detta kommit i skymundan då mina barn och allt som händer kring det har tagit all focus. Men framför allt jag har lärt mig att nonchalera stalkingen helt enkelt.

MEN, jo det finns ett men. Jag är livrädd att det skall bli så igen att allt bara försvinner igen. Mina barn försvann, alla mina vänner försvann. Dock tänker jag här och nu ta den rädslan och göra ändå. För du betyder så mycket för mig att du är värld allt. Skulle jag sen inte ha dig kvar, tänk så mycket vi fått ge varann den tiden vi hade....

Så tänker jag du gränslöst vackra vän.

...

Sist men inte minst kommer här en text snutt ur Låten Kropp utan Ande. En av stiftelsens nya låtar. Du som den är till vet vem du är...

Kom ihåg detta;

"What goes around comes around"

What does it mean when they say what goes around comes around?
Definition of what goes around comes around. Informal. —used to say that if someone treats other people badly he or she will eventually be treated badly by someone elseYou should not mistreat them.

"Kropp Utan Ande"

...