Grundtanken? Av vad då? Den har jag funderat på ett bra tag. Jo från början när jag satt där ensam med magen växandes i Burgsvik så där för +13 år sen. Min då pojkvän som jag nu mer är gift med jobbade på fastlandet. Så ensam med en liten tjej och som sagt magen växande. I rullstol satt jag där och hade fått veta att jag blivit sjukpensionär. Men störst var att jag som sjukpensionär inte fick göra någonting. För allt var förbjudet enligt försäkringskassan regler. TV föreslog dom att jag skulle titta på hela dagarna. Inte ens skriva bok fick jag. En dag några veckor efter det beskedet stod jag inte ut längre. Jag satte på data apparaten och jag letade upp en bloggportal vår granne talade väldigt varmt om.

På den tiden kunde jag inte skriva och min dyslexi var bedrövlig. Jag är förstås fortfarande dyslektisk som du säkert kommer märka från tid till tid när tryckfelsnisse tittar fram. Men jag kunde något inte så många kunde då på den tiden, internet så jag börja söka efter något att göra. Efter något att läsa, något att skriva om.

En dag snubblade jag över en mapp i datorn min nuvarande man Arw hade. Jag hade lovat honom att rensa datorn på onödiga filer och hittade en lite intressant läsning. Min mans CV. Efter att ha suttit i nästan 2 timmar och studerat hans Cv så kom jag på att jag kunde ingenting. Inte nog med att jag hade blivit rulle burren och inte fick göra något, jag kunde heller inget. Försäkringskassan hade kanske rätt ändå, Teven va mitt bästa göromål eller?

De dagen när jag rullade till skolan för att hämta min lilla tjej, fundera jag mycket. Jag hade flyttat från storstan till lantidyllen Gotland Burgsvik. I början var det så härligt men tristessen tog snart över. Jag sökte och sökte på Internet, något måste väl det finnas att göra. Varje dag läste jag en svensk matblogg, såg på den amerikansk matgurun Rachael Ray på Tv och drömde om mer än att bara sitta där. Men vad skulle jag göra. Jag började klottra med papper och penna och använde mig av det jag lärde på Rachael Rays show i form av organisera sina papper osv...

Oj vilka minnen det var tider det både på gott och ont. Där och då lade jag grunden till det jag idag gör och tänker mig att leva på. När min son föddes hade jag bloggat ett tag och hade börjat närma mig ca 1000 besökare per dag. Jag var så stolt. Jag hade en gammal kamera, bilderna jag tog blev jättedåliga. Jag skämdes MEN jag hade dator och en halv grafikerutbildning jag försökte driva mig själv att redigera till fina bilder. Idag har jag förstått att jag var duktig, duktigare än jag någonsin skulle tagit till mig då. Texterna var så dåliga, så här efteråt minns jag att dom verkligen var superdåliga.

Mat, Mat, Mat det vart min superkraft. Vad jag då inte förstod var att Rachael Ray på Tv utbildade folk i matlagning på ett sätt man idag skulle få betala dyra pengar för att lära. Hennes matutbildning som egentligen var en TV show var så bra att jag lärde mig att laga mat på professionell nivå. Men hade du frågat mig då så hade jag blygt sagt, ja det är kanske gott. När min son blev ca 8 månader då fick jag ett samtal som jag sent skall glömma, eller jag tror inte jag någonsin glömmer det.

Kvinnan som ringde var starten på det som sen kom att bli grunden till allt vårt hårda kämpande och diskriminering jag och min familj utsatts för alla dessa år.

Att alltid behöver kämpa i motgångar som skapas av att människor inte vill tro, höra och lära känna är en hård värld att leva.

Denna kvinna som ringde hade en hög position i den region/Kommun vi bodde i. Hon rent utsagt hotade mig att sluta blogga för annars skulle…

Ja vad skulle hända. Jag blev uppretad och bestämde mig i hetans stund att jag skulle utbilda mig allt jag kunde. Distans va bra. Det måste ju gå utan att göra det via Sverige.

Jag hade så himla tur i oturen för vid denna tidpunkt så hade min mat guru Rachael Ray lanserat sin hemsida så den syntes i hela världen inte bara i USA.

Jag började där. Alla vet vi att reklam i USA är absolut det största som finns och hennes sida badade i just reklam. Jag hittade sidor jag aldrig ens kunnat drömma om och började anmäla mig till gratis nyhetsbrev av alla det slag.

Vid den här tiden kunde man inte se allt på YouTube så som det är eller nästan är idag. Men om man hade rätt länkar kunde man komma åt mycket som va matnyttigt i min strävan att lära sig mer och mer…

Jag hittade ett jättefint nyhetsuniversitet som hade så mycket gratis utbildningar för hur man lär sig skriva. Första tiden när jag plöjde igenom detta så förstod jag inte att detta var en ren journalistisk utbildningsorganisation.

Men det gick senare upp för mig och jag bara älskade detta. Jag hade äntligen förstått hur man lärde sig saker, inte som i svenska skolsystemet där jag inte hängde med för 5 öre.

Att lära sig allt detta var ju intressant på det vart min engelska bättre och bättre ju mer jag läste. Jag fortsatte plugga och nästan glömde bort den där obehagliga kvinnan.

Min dotter hade börjat blivit mobbad i skolan och en dag gick det inte längre… Fortsättning följer i del 2 där kommer du även få läsa om mitt funktionshinder och när min man blev sjuk och hur jag blir mamma igen.