Valet är alltid ditt. Du är du och det är så det skall vara. Du är den som väljer hur ditt liv skall se ut, innehålla och vara. Det finns förstås alltid saker och ting som kanske inte alltid blir som man vill. Men valet är alltid dit.

Rädslor finns. Om dom inte fanns skulle livet inte bli en utmaning. Då skulle vi inte lära oss saker, förstå eller vilja ta ett steg till.

Men vi kan häller inte låta rädslorna styra. Därmot kan vi låta dom ge oss det vi mest behöver, kunskap.
Kunskapen om oss själva, andra och det vi finner viktigt i livet.

Jag säjer alltid att tillsammans är vi starkast. Ja men för vi skall vara starkast så måste det finnas ett tillsammans. Tillsammans kan betyda vänskap, relation med varann eller bara ett team inom arbetet vi utför för att skapa oss en inkomst.

Vägen är då alltid en tvåvägskommunikation. Där båda parter bör finnas, höras och se, ge varann det som ingår i tex en relation både vänskap och en mer intim relation.

En ärlighet i denna tvåvägskommunikation är lika viktig åt båda håll.
Om inte det finns så är det ingen tvåvägskommunikation. Då blir det oftast en ledsen part och oförstålsen blir då stor.

Ibland kan även jag reagera och börja tänka efter. Så är det just nu. För jag vet inte vart jag står. Jag vet vart jag vill, tycker och tänker. Men jag vet inte om jag duger, eller om den jag tycker om, tycker om mig tillbaka på samma sätt som jag tycker om denne hen.

Detta med ovisshet är något jag har svårt för. På allt detta skall jag efter min resa till mina älskade barn på lördag göra något jag inte gjort på många härrans år. Jag skall gå på en tillställning med människor jag inte känner, några vet jag vilka det är men inte mer. Att träffa nya människor är kul men i min värld samtidigt väldigt skrämmande.

Mest rädd är jag för att det skall göra ont. Tänk om hen inte tycker som jag och tänk om det finns någon annan där som hen gillar bättre och tänk om hen inte ser mig...

Ja rädslor finns även hos mig. Hen är snygg, dom flesta som ser hen tycker så. Jag vet åtminstånde två (inte jag) som kommer göra allt för att få hen dit dom vill.

Men jag kan inte låta dessa tänk om eller rädslor styra mitt liv, mina val osv. För hen har ett val och det är hen som gör sina val, är sin egen person.

Jag kan bara hoppas att hen är ärlig mot mig och berättar vad hen känner. Vad vill jag då säja i allt detta.
JO att jag är inte stål och även fast jag är stark så kan jag också vara livrädd att det skall göra ont, att inte bli omtyckt så mycket som jag tycker om och visar att jag tycker om hen.

Om det händer, när det händer. för det kan hända alla. Här vill jag säga det behöver inte vara i förhållande till den man är tillsammans med. Det kan även vara vänner, barn, den man litar på osv...

Kärlek. Jag säger alltid att kärlek är det som får oss att bli det vi vill, det som får oss att ta ett steg utanför vår Comfort Zone.

Jag säger alltid att dom känslorna kärlek ger är det vi skall använda oss av så kommer vi et steg till, sen ett till osv.

Men vad händer den dagen kärleken tystnar? Vad händer den dagen vi blir tomma? Den dagen stegen tar slut?

I Game of Thrones finns en liten tjej som heter Arya Stark. Hon råkar som liten väldigt illa ut och blir väldigt hämndlysten. Hon träffar en man som heter Jaqen H'ghar.

Han är en ansiktslös man en lönnmördare och han utbildar Arya till att bli en av dom värsta i hela Got. Att leva i en kärlekslös värld är att bli kall, dö lite inombords. Men under hela serien (har inte sett hela än) så har jag fått känsla av att Arya letar efter något annat än det hon hela tiden visar upp. Hon visar en längtan att få göra illa dom som gjort illa henne och hennas älskade familj, hennes trygghet, hennes allt hennes kärlek...

Kärlek det tror jag hon letar efter och den kärleken trode hon att hon hittade i Jaqen H'ghar för han hjälpte henne och det blev en spegelkärlek så stark att hon inte kunde släppa det. Jaqen H'ghar i sin tur gör det samma som Arya...
Om det sen slutar så, det får tiden visa när jag ser klart serien.

Det jag försöker illustrera här är att, När man tror kärleken dör då hittar man alltid andra vägar.

I morse var jag ledsen, jätte ledsen. Så ledsen känner jag mig sällan.

Varför?

Efter en lång utredning ang. hemtagning av mina barn så har jag insätt att jag är mamman/kvinnan som inte finns. Jag har insett att man behöver inte älska alla. Man behöver inte ens tycka om alla. Men det man behöver är vara sann mot sig själv och dom man faktiskt älskar.

Jag älskar min bästa vän och hon är vacker, smart och finaste som finns. När hon åker bort så saknar jag henne mest i hela världen.

Jag älskar mina barn dom är tre små (håller på bli stora) fina, skriker efter sin mammas kärlek så mycket MEN det är förbjudet för enligt 60 sidor x 3 barn utredning så finns jag inte. Jag existerar inte. Jag är utan att behöva vara som Arya Stark vill bli, ingen lönnmördare.

Jag bara finns inte. Jag är = med 0.

Det stod så här;

God morgon mitt hjärta ❤️ hur mår världens finaste kvinna idag? ❤️❤️❤️

Jag är en Kvinna som tror på Kärlek, hop och mod. Jag kan inte älska alla, jag är inte stål. Men jag finns. Igår var jag på familjeterapin som är en sån där sak jag måste gå på. Jag fick frågan känner du dig som mamma.

JA det gör jag. svara jag. Jag sa även så här. Jag är mamma i alla lägen oavsett vad och det vet mina underbara 3 barn. Jag kommer alltid vara deras mamma, jag kommer alltid vara den dom kan lita mest på. Men jag måste följa lagar och regler så därför är jag Internet mamma till dom.

Nu är det så här jag har även en vuxen dotter.. Henne träffar jag inte hon har valt bort mig och det är ett val som måste stå för henne. Hon har pratat illa om mig och pga det så vill jag inte. men hon är min dotter, jag älskar henne över allt.

Men mitt val är att låta henne vara för hon vill inte. Jag känner att hon vill leva sitt eget och svartmåla mig så mycket hon kan i osanningar som aldrig hänt. Låt henne göra det då.

Jag har en annan väg i mitt liv och det kommer jag att göra oavsett vad. Hon är vuxen nu och bestämmer själv hur hon vill leva sitt liv så gör det då. Men snälla lämna mig utanför dina lögner för jag vill inte längre.

Det handlar bara om en sak, det handlar om pengar. Pengar min dotter tycker jag är skyldig henne. Pengar som hon fått för sig hon skall ha.

Jag är inte skyldig henne några pengar klart slut. Men så länge hon inte får dessa pengar då kommer lögnerna fortsätta.

Så fortsätt, för jag kommer fortsätta stå för den jag är, vad jag är och hur jag är. men framför allt det jag tror på.

Jag kommer fortsätta vara en internet mamma och finnas där om min tre underbara ungar behöver mig.

Internet kommer inte förrsvinna och dom kommer för eller senare se det oavsett vad.

Tristess är inte i sig ett mentalt tillstånd, men kan orsakas av speciella mentala tillstånd. Tristess kan vara en synonym för uttråkad eller liknande. Synonymer till tristess är bland annat tråkighet och betyder något som är onödigt och upprepning som inte leder till något.

Jag gillar inte negativa miljöer, eller när det står still. När jag känner mig fast. Jag vill ha händelser, liv och rörelse. Jag vill ha kärlek, värme och närhet. Ja framför allt närhet på alla tänkbara sätt. Både vuxet och vanligt, kramar hålla om osv.

I mitt liv är det jätte viktigt. Jag tror att detta är jätte viktigt i allas liv. Vi är alla i olika lägen i livet. I mitt liv har jag så många år känt mig ensam. Jag letar efter något jag inte kan sätt ord på. ELLER jag kan sätta ord på det men det är fler ljusår här ifrån så jag har aldrig våga tänka det ens i närheten så högt jag kanske borde. Dom stakars gånger jag nämnt det i förbifarten har svaret alltid varit detsamma från omgivningen. Det är bara drömmar. Sen bakom ryggen har man alltid sagt, hon kommer aldrig dit. Det är bara prat...

Ja så känns det i en urgammal saga där medeltiden gör sig påmind i all dess prakt. Jag tittar just nu på Got - Game of Thrones. Första 3 säsongerna titta jag på med glädje och en nyfikenhet som heter duga.

Men sen hände något. Jag kom på mig själv med att sitta och tänka, Tänk om jag fick vara där och leva där. Efter ett tag insåg jag att min tristess kommit smygande underifrån.

Ja det har varit en jätte jobbig tid sista veckorna. Utredning ang barnen. Min man och jag är inte så ofta överens och jag gillar tjejer. Vilket måste va super svårt för honom efter 14 år tillsammans och 12 som gifta. Speciellt när jag nu längre inte döljer det och är den jag är öppet...

Jag köper allt det. Men jag köper inte en massa saker och jag känner mig fast. Jag känner att jag som alltid i livet alltid är den som SKALL vara stark. Jag är inte alltid den stronga som skall ta hand om allt, som skall komma när det passar. Jag är människa som vill ha närhet från alla i min omgivning. Jag är människa som också behöver pratas med utan att jag ber om det eller frågar. Jag är människa som behöver få höra fina ord. Ja det får jag men inte förens jag själv sagt det innan.

Jag är människa som ibland också vill släppa allt och inte känna mig ensam i att alltid vara den starkast. Ja, jag älskar att hjälpa men ibland vill jag bara få vara liten med all närhet det bär med sig. Inte när jag ber om det eller som nu påpekar det. Det har inte funnits i mitt liv. Ärligt det har aldrig funnits i mitt liv. För det har bara funnits när jag sagt till.

När den känslan knakar på dörren kommer tristessen. När den slår fult ut då gömmer jag mig några dagar. Men nu står jag i ett läge då jag inte kan gömma mig och hämta krafter till en omgång till. För jag har ingenstans att ta vägen, ingenstans att gömma mig. Ingenstans att känna trygghet. För jag har känslan av att det hem jag har är ett falskt hem.

Gå in till den du brukar gå till ekar det i mitt huvud. Ja det kan jag. Jag trivs där. Men det är inte mitt hem, det är inte min borg och det är inte någonstans jag kan gömma mig i. Det är ett ställe där jag är en stund i samspel med en kvinna jag tycker mycket om. Men där vi tycker om varann på olika sätt och vi ligger olika i livet. Hon har blivit min bästa vän. Jag älskar henne över allt annat.

Jag står i ett läge där jag inget annat önskar en att få vara en liten än som bara blir kramad. Jag står i ett läge där jag vet att jag MÅSTE bli så där stark igen som alla ser mig som. Jag står i ett läge där jag förväntas att göra det bra för dom runt om kring mig.

Men ingen ser eller så är det så att dom ser, men klarar inte av att vara så starka som jag brukar få vara så dom uppfattar inte att jag skriker, gråter osv inombords. Dom ser inte hur mycket jag gråter över mina barn, saknaden är enorm. Jag är som vanligt tyst, för jag vågar inte släppa ut. Tänk om allt då kollapsar.. Tänk om....

I en del av låten Never Alone Always Alone med Takida här under. Finns många av dom känslor och meningar för att förklara vad jag känner när jag hamnar i min tristess..

"Never Alone Always Alone"

Ja sa det är säkert mitt fel. Japp det är det garanterat, för jag har ingen aning om hur jag skall prata om detta eller utrycka mig och jag gör garanterat massor av fel. Så tills jag lär mig hur jag skall handskas med detta ordentligt så får jag fortsätta leta efter något jag inte vet om jag hittar!!!

Tills dess så kommer det att vara; "be the strong one to melt the fight, make it all right" utåt fast jag inåt känner mig liten, ensam och inte vet hur jag skall ta mig ut. Detta är en jobbig känsla och det spelar ingen roll längre

JAG MÅSTE VIDARE!!!! JAG MÅSTE TA NÄSTA STEG!!! FÖR DETTA GÅR INTE LÄNGRE!!! JAG LÄNGTAR EFTER NÅGOT DOM JAG HAR I MIN NÄRHET INTE KAN GE MIG!!!

...